Beskrivning
Musée de l’Orangerie är ett litet konstmuseum i utkanten av Tuileriträdgården, bredvid Place de la Concorde, mest känt för Claude Monets Näckrosor. Det går lätt att besöka under ett kort stopp och belönar dig med ett av Paris lugnaste rum.
På övervåningen rymmer två ovala salar i form av oändlighetstecknet Näckrosorna: åtta enorma paneler, sammanlagt två meter höga och 91 meter långa, som omsluter dig med vatten, näckrosor, pilar och himmel. Dagsljuset kommer ovanifrån, som Monet krävde.
På nedre våningen hänger konsthandlaren Paul Guillaumes och Jean Walters samling: Renoir, Cézanne, Matisse, Picasso, Modigliani, Rousseau och Soutine, så museet täcker en god bit modern fransk målning. De två männen var, den ene efter den andre, gifta med samma kvinna, Domenica.
Byggnaden föddes för citronträd. År 1852 lät Napoleon III bygga den för att skydda Tuileriträdgårdens citrusträd om vintern, helt av glas mot Seine och nästan utan fönster mot nordanvinden. Efter första världskriget fick den ett nytt syfte.
Monet målade Näckrosorna åt den franska staten, tänkta för Musée Rodin. Men regeringschefen Georges Clemenceau ville ha dem här i stället. Donationen slutfördes 1922, och Monet arbetade med arkitekten Camille Lefèvre på salarnas utformning.
Salarna ligger i öst–västlig riktning, längs solens bana, samma axel som förbinder Louvren och Triumfbågen. Museet öppnade i maj 1927, några månader efter målarens död, som Musée Claude Monet.
På 1960-talet lades två våningar till för samlingen Walter-Guillaume, och en renovering mellan 2000 och 2006 tog bort de tillagda våningarna ovanför Näckrosornas salar och gav tillbaka naturligt ljus åt målningarna.
På övervåningen rymmer två ovala salar i form av oändlighetstecknet Näckrosorna: åtta enorma paneler, sammanlagt två meter höga och 91 meter långa, som omsluter dig med vatten, näckrosor, pilar och himmel. Dagsljuset kommer ovanifrån, som Monet krävde.
På nedre våningen hänger konsthandlaren Paul Guillaumes och Jean Walters samling: Renoir, Cézanne, Matisse, Picasso, Modigliani, Rousseau och Soutine, så museet täcker en god bit modern fransk målning. De två männen var, den ene efter den andre, gifta med samma kvinna, Domenica.
Byggnaden föddes för citronträd. År 1852 lät Napoleon III bygga den för att skydda Tuileriträdgårdens citrusträd om vintern, helt av glas mot Seine och nästan utan fönster mot nordanvinden. Efter första världskriget fick den ett nytt syfte.
Monet målade Näckrosorna åt den franska staten, tänkta för Musée Rodin. Men regeringschefen Georges Clemenceau ville ha dem här i stället. Donationen slutfördes 1922, och Monet arbetade med arkitekten Camille Lefèvre på salarnas utformning.
Salarna ligger i öst–västlig riktning, längs solens bana, samma axel som förbinder Louvren och Triumfbågen. Museet öppnade i maj 1927, några månader efter målarens död, som Musée Claude Monet.
På 1960-talet lades två våningar till för samlingen Walter-Guillaume, och en renovering mellan 2000 och 2006 tog bort de tillagda våningarna ovanför Näckrosornas salar och gav tillbaka naturligt ljus åt målningarna.