Beskrivning
Paris katakomber är ett enormt underjordiskt benhus under Vänstra stranden, byggt i gamla kalkstensbrott söder om Place Denfert-Rochereau. Här vilar kvarlevorna av över sex miljoner människor, travade längs gångar uthuggna i berget, och det är ett av de märkligaste besöken i staden.
Gångarna är smala och mörka, och den första skylten du passerar lyder: "Stopp! Här börjar Dödens rike." Sedan kommer väggarna: skallar och lårben lagda i prydliga mönster, rad efter rad, ibland som kors eller hjärtan.
På vägen förvandlar inhuggna inskriptioner promenaden till en meditation över dödligheten. Benhuset är bara en liten del av Paris underjordiska gruvor, och parisare kallar ofta hela tunnelnätet för katakomberna.
Historien började 1780, när en källarvägg gav efter vid Cimetière des Innocents, hårt pressad av massgraven bakom. Sexhundra år av Paris döda, runt två miljoner bara på den kyrkogården, hade ingenstans kvar att ta vägen. Svaret fanns under staden.
Vänstra stranden vilade på bortglömda brott, och hus hade börjat sjunka ner i dem. Tunnlarna förstärktes och gjordes från 1785 om till ett benhus. Varje natt fraktade vagnar draperade i svart tyg benen genom Paris, och det tog två år att tömma de flesta kyrkogårdarna.
Bland de döda finns Danton, Robespierre och Lavoisier, flyttade från revolutionens kyrkogårdar. De prydliga väggarna kom senare, från 1810, och var verk av gruvinspektören Héricart de Thury, som också valde de olycksbådande inskriptionerna.
Besökare kom tidigt: den blivande Karl X var en av dem, 1787. År 1944 ledde motståndsrörelsen från dessa tunnlar upproret som befriade Paris, och 2004 hittade polisen en fullt utrustad biograf under Trocadéro.
Gångarna är smala och mörka, och den första skylten du passerar lyder: "Stopp! Här börjar Dödens rike." Sedan kommer väggarna: skallar och lårben lagda i prydliga mönster, rad efter rad, ibland som kors eller hjärtan.
På vägen förvandlar inhuggna inskriptioner promenaden till en meditation över dödligheten. Benhuset är bara en liten del av Paris underjordiska gruvor, och parisare kallar ofta hela tunnelnätet för katakomberna.
Historien började 1780, när en källarvägg gav efter vid Cimetière des Innocents, hårt pressad av massgraven bakom. Sexhundra år av Paris döda, runt två miljoner bara på den kyrkogården, hade ingenstans kvar att ta vägen. Svaret fanns under staden.
Vänstra stranden vilade på bortglömda brott, och hus hade börjat sjunka ner i dem. Tunnlarna förstärktes och gjordes från 1785 om till ett benhus. Varje natt fraktade vagnar draperade i svart tyg benen genom Paris, och det tog två år att tömma de flesta kyrkogårdarna.
Bland de döda finns Danton, Robespierre och Lavoisier, flyttade från revolutionens kyrkogårdar. De prydliga väggarna kom senare, från 1810, och var verk av gruvinspektören Héricart de Thury, som också valde de olycksbådande inskriptionerna.
Besökare kom tidigt: den blivande Karl X var en av dem, 1787. År 1944 ledde motståndsrörelsen från dessa tunnlar upproret som befriade Paris, och 2004 hittade polisen en fullt utrustad biograf under Trocadéro.