Beskrivning
Hôtel de Ville är Paris stadshus, ett palats i fransk renässansstil vid ett eget stort torg i 4:e arrondissementet, på högra stranden. Staden har styrts från den här platsen sedan 1357, och byggnaden har varit en scen för Paris historia ända sedan dess.
Huvudfasaden, 143 meter lång, myllrar av statyer: över 230 skulptörer högg 338 figurer av berömda parisare, därtill lejon och allegorier. Bland dem finns matematikern d'Alembert, ett verk av Auguste Rodin som blev färdigt 1882.
Vid trädgårdsmuren i söder står Étienne Marcel, köpmännens medeltida prost, en föregångare till borgmästarna, som köpte det första stadshuset på platsen.
Inne är representationssalarna överdådigt dekorerade i 1880-talets smak. Höjdpunkten är Salle des Fêtes, balsalen, tänkt som ett republikanskt svar på Spegelsalen i Versailles, med fresker av sexton franska provinser i valvbågarna.
Det som ser ut som ett renässanspalats är i själva verket en kopia från 1800-talet. Originalet, påbörjat under Frans I 1535 och färdigt 1628, sattes i brand av kommunarderna i maj 1871, och nästan alla stadens äldre arkiv brann upp med det.
Det byggdes upp igen mellan 1873 och 1892, större än tidigare, med en fasad som återger den gamla och helt nya interiörer.
Torget framför var en gång Place de Grève, en flodstrand där båtar lossade vete och ved och där offentliga avrättningar hölls. År 1794 greps Robespierre inne i byggnaden efter att ha försökt ta sitt liv.
I oktober 1870, när revolutionärer trängde in och tog några av dess ledamöter tillfånga, flydde regeringen genom en tunnel byggd 1807, som fortfarande förbinder byggnaden med en närliggande kasern. Den 25 augusti 1944, efter Paris befrielse, talade general de Gaulle från ett av dess fönster: "Paris kränkt! Paris bruten! Paris martyriserat! Men Paris befriat!"
Huvudfasaden, 143 meter lång, myllrar av statyer: över 230 skulptörer högg 338 figurer av berömda parisare, därtill lejon och allegorier. Bland dem finns matematikern d'Alembert, ett verk av Auguste Rodin som blev färdigt 1882.
Vid trädgårdsmuren i söder står Étienne Marcel, köpmännens medeltida prost, en föregångare till borgmästarna, som köpte det första stadshuset på platsen.
Inne är representationssalarna överdådigt dekorerade i 1880-talets smak. Höjdpunkten är Salle des Fêtes, balsalen, tänkt som ett republikanskt svar på Spegelsalen i Versailles, med fresker av sexton franska provinser i valvbågarna.
Det som ser ut som ett renässanspalats är i själva verket en kopia från 1800-talet. Originalet, påbörjat under Frans I 1535 och färdigt 1628, sattes i brand av kommunarderna i maj 1871, och nästan alla stadens äldre arkiv brann upp med det.
Det byggdes upp igen mellan 1873 och 1892, större än tidigare, med en fasad som återger den gamla och helt nya interiörer.
Torget framför var en gång Place de Grève, en flodstrand där båtar lossade vete och ved och där offentliga avrättningar hölls. År 1794 greps Robespierre inne i byggnaden efter att ha försökt ta sitt liv.
I oktober 1870, när revolutionärer trängde in och tog några av dess ledamöter tillfånga, flydde regeringen genom en tunnel byggd 1807, som fortfarande förbinder byggnaden med en närliggande kasern. Den 25 augusti 1944, efter Paris befrielse, talade general de Gaulle från ett av dess fönster: "Paris kränkt! Paris bruten! Paris martyriserat! Men Paris befriat!"