Beskrivning
Galeries nationales du Grand Palais är utställningshallarna i Grand Palais norra flygel, nära Champs-Élysées. Här hålls Paris stora tillfälliga utställningar, sådana som drar köer runt kvarteret, i en av de mest spektakulära byggnaderna från världsutställningen 1900.
Redan före utställningarna är byggnaden själv värd en blick: ett stenpalats med lång kolonnad, rik smidesdekor och ett enormt glastak över ett långhus på omkring 200 meter i längd och 50 i bredd. På fasadens två hörn rusar ett par kvadrigor i koppar av Georges Récipon över himlen.
Galleriet skapades 1964, när kulturminister André Malraux bad Reynold Arnould att göra en del av norra flygeln till utrymme för stora utställningar. De första stora utställningarna var en Picasso-retrospektiv 1966 och en presentation av afrikansk konst. Senare kom Rubens, Renoir och många fler, med impressionister och moderna målare emellan.
Grand Palais byggdes i all hast till världsutställningen 1900, tillsammans med Petit Palais och Pont Alexandre III: ett stenpalats "tillägnat av republiken åt den franska konstens ära", med ett långhus av järn, stål och glas. Problemen började tidigt.
Marken under det sjönk hela tiden, på grund av en sjunkande grundvattennivå, och utställningarna hjälpte inte: flygplan som hängde i balkarna, sura avrinningar från hästshowerna. Där hölls en ridtävling varje år från 1901 till 1957, och utställningar av bilar, flyg och hushållsapparater.
År 1993 föll en bit av glastaket från nästan 35 meters höjd, och det stora långhuset stängdes. Ministeriet och staden bråkade i åratal om vem som skulle betala för att rädda det. I augusti 1944 använde motståndsrörelsen det som högkvarter, och på 1960-talet ville Le Corbusier till och med riva det.
Redan före utställningarna är byggnaden själv värd en blick: ett stenpalats med lång kolonnad, rik smidesdekor och ett enormt glastak över ett långhus på omkring 200 meter i längd och 50 i bredd. På fasadens två hörn rusar ett par kvadrigor i koppar av Georges Récipon över himlen.
Galleriet skapades 1964, när kulturminister André Malraux bad Reynold Arnould att göra en del av norra flygeln till utrymme för stora utställningar. De första stora utställningarna var en Picasso-retrospektiv 1966 och en presentation av afrikansk konst. Senare kom Rubens, Renoir och många fler, med impressionister och moderna målare emellan.
Grand Palais byggdes i all hast till världsutställningen 1900, tillsammans med Petit Palais och Pont Alexandre III: ett stenpalats "tillägnat av republiken åt den franska konstens ära", med ett långhus av järn, stål och glas. Problemen började tidigt.
Marken under det sjönk hela tiden, på grund av en sjunkande grundvattennivå, och utställningarna hjälpte inte: flygplan som hängde i balkarna, sura avrinningar från hästshowerna. Där hölls en ridtävling varje år från 1901 till 1957, och utställningar av bilar, flyg och hushållsapparater.
År 1993 föll en bit av glastaket från nästan 35 meters höjd, och det stora långhuset stängdes. Ministeriet och staden bråkade i åratal om vem som skulle betala för att rädda det. I augusti 1944 använde motståndsrörelsen det som högkvarter, och på 1960-talet ville Le Corbusier till och med riva det.